Wednesday, December 15, 2010

Uta Barth


(...to walk without destination and to see only to see. 2010)

Uta Barth är en av mina favoritkonstnärer. Så ska man kanske inte uttrycka sig om man vill bli respekterad av mer finläppade konstkommentorer. Faktum kvarstår: Jag har gillat Uta Barth ända sedan jag såg det första verket av hennes hand i MM för, tre- fyra år sedan. Det var en triptyk i hennes vanliga fototeknik: Två bilder med svarta några kvistar och en varmt nedtonat gul ”tomruta”. Det var ingen kärlek vid första ögonkastet. Jag kämpade med verket, men ”kom inte åt det”, det sa mig ingenting, samtidigt som det inte upphörde att irritera mig på ett positivt sätt. En vacker dag hade konstnären själv varit på museet och konstaterat att de tre delarna av verket hängde i fel ordning. Efter omhängning (jag hoppas att den ansvariga intendenten rodnade litet grand) blev upplevelsen av verket en helt annan, och jag slöt det till mitt hjärta.
För några veckor sedan såg jag flera verk av henne på Magasin 3 och kände att min starka sympati inte bara höll i sig, den växte, liksom min nyfikenhet.
Och nu kom jag hem för några timmar sedan från Galleri Andrén Schiptjenko som ställer ut ett antal väl valda av hennes verk, såväl nya som ur hennes tidiga produktion. Det är en mycket fin presentation, inte minst är det belysande att se några av hennes tidigaste verk. De ger en bra bakgrund till hur hon utvecklat sin teknik och sin sensibilitet. I de senaste verken på utställningen visar Uta Barth diptyker där skuggbilder av kvinnlig gestalt, ibland bara en fot eller ett ben möter gatans mörka sprickvärldar och kombineras med genomlysta bilder av bland annat ginkoträd, akacia, jacarandaträd och kastanjeträd. Det är oerhört vackert.
Jag tror att man kan säga att Uta Barths till synes diskreta konstnärskap handlar om ljus, rörelse och seende. Med en absolut precision samlar hon upp de sekundsnabba ögonblick då ljuset möter hennes blick.
Om man vill kan man antagligen associera till zenbuddistiska eller andra asiatiska, för mig okända bildvärldar liksom till samtida konstteori. Man jag nöjer mig med att känna mig stärkt och glad av det jag ser på väggarna i galleriet.

No comments: