Tuesday, September 9, 2008

Om att minnas Hjördis Schymberg

Jag kan inte skryta med att ha sprungit benen av mig för att gå på opera. Men jag har faktiskt sett och hört Hjördis Schymberg i hennes paradroll som Violetta i Verdis La Traviata. Det måste ha varit 1967 någon gång under våren. Jag praktiserade på TT och blev hastigt och lustigt operarecensent. Jag hade aldrig tidigare varit på opera och var helt fascinerad. Så usel teater och så vacker musik. Den föreställning av La Traviata som jag såg utgjorde inget undantag. Hjördis Schymberg måste vid den tiden redan ha varit på väg ut ur operavärlden som ju inte är nådig mot åldrande sopraner. Men såvitt jag kunde förstå sjöng hon väldigt fint. Det gjorde också Tony Landy som sjöng Armand, även om han lät litet platt, och framför allt Erik Saedéns Gremio. Hjördis Schymberg bytte oavbrutet kostym och uppenbarade sig i den ena otroliga kreationen efter den andra, kanske ett sätt att dölja att hon i själva verket var dubbelt så gammal som Tony Landy.
Det musikaliska minns jag över huvud taget som mycket njutbart. Men resten! Aktörerna rörde sig som stela mannekänger. Kören vimsade omkring, uppenbarligen utan någon helst regi. Ljuset låg hela tiden efter. Dekoren vajade litet hur som helst.
Och så det allra värsta. Någonstans mitt i operan befinner sig huvudpersonerna i någon sorts trädgård på landet. Gremio övertalar Violetta av lämna Armand. När hon meddelar sitt beslut till Armand blir han rasande och försöker rusa mot trädgårdsporten för att dramatiskt slita upp den och effektfullt försvinna. Men den satt fast, och hur Tony Landy slet och ryckte i handtaget så gick den inte att öppna. Publiken höll andan medan han rusade in i kulisserna, varefter de belönade honom med en applåd. Själv kom jag på mig med att, synnerligen opassande, skratta. Samtidigt kände jag ett slags medlidande med artisten. Det måste ha varit avskyvärt.
På senare år har det varit synnerligen glest mellan besöken på Operan. En gång vart fjärde eller vart femte år så där. Men jag hoppas och tror att den sceniska kvaliteten är betydligt bättre i dag!
Och, som sagt. Hjördis Schymberg var det inget fel på!

No comments: